- 14 januari 2001
- #1
gayef
TCS-medlem
Veteran- Anslöt sig
- 7 januari 2001
- Meddelanden
- 7814
- Purraise
- 29
- Plats
- Fortfarande Hittin' 'Em Right Between The Eyes
A Day In The Life of a Woman Owned by Cats - A Short Story av Gaye Flagg - Hösten 1999
Den första i månaden och gång på gång för lotteriet - 'Eeeenie Meeeenie Mineeee Moe får strömmen eller telefonen betalt den här månaden jag vet inte...' Vilka andra smarta spel kan jag hitta på för att avgöra vilka räkningar som ska betalas...hrmmm...lägg ut alla i en cirkel och snurra en flaska? Kanske posta
dem på korkbrädan för ögonbindeln snurrar jag själv som en ung gasell och sticker i en trycknål??
Det enda jag vet att jag måste göra är att göra den fruktade resan till mataffären. Toalettpapper ja det måste ha - och kattmat. Burkarna som finns kvar på skåphyllan är de smaker som normalt bemöts med total avsky - för att senare slungas upp på min beiga matta som vedergällning. Jag släpar mig upp från bekvämligheten av en god bok och min mysiga stol-med-filt för att trotsa de sugande massorna som liksom jag alla har samlats till mataffären i regnet.
Min korg ser ynklig ut jämfört med kvinnorna som så uppenbart har barn...chips godis och godis som alla vilar bekvämt i sina korgar...Mjölkägg, bröd och andra basvaror i min. Ah ja äntligen...här är den! Djurmatsgången. När jag bläddrar bland miriaden av färgglada burkar med söta kattbilder är de som jag känner att jag verkligen kan identifiera mig med. Jag känner mig hemma på denna plats trygg och
tröstade i att veta att det finns andra som liksom jag är fullständigt och för alltid mer styrda av kattdjur.
Kvinnorna tittar faktiskt på priserna och ingredienserna på de enskilda burkarna men männen... ja de verkar bara ta och springa som om det är så mycket bättre att inte bli märkt att de faktiskt köper kattmat - ungefär som hygienprodukter för kvinnor. Jag har tittat på män som köper kattmat och hur de beter sig i matgången. Det finns tre mycket distinkta typer som alla är uppenbara genom deras beteende. Männen som helt enkelt skickades till butiken med instruktioner om att inte glömma kattmaten och andra nödvändigheter på en kvinnodag som alla fanns på en mycket välorganiserad lista efter plats i butiken - dessa män kan ses resa runt i butiken med en mycket förvirrad blick i ansiktet, som ofta kontrollerar listan mot inventariet i sina korgar och mumlar för sig själva konstiga sånger. Det är killarna jag kallar typ ett.. sen finns det de som faktiskt äger katter men tror att världen kommer att se dem som på något sätt mindre än den fina person de är för att göra det och att de kommer att bli stämplade på något omanligt sätt - de här är
de som du ser tar sig tid att läsa innehållet i de frysta grönsakerna men som snabbt slänger så många burkar i korgen så slentrianmässigt de kan och går vidare till andra gångar innan någon kan observera. Dessa killar är de jag kallar typ två. Äntligen finns det män som ägs av katter och har gett upp att försöka bekämpa det - det här är de vänliga sorterna som kommer att stanna för att fråga dig om dina älskade fyrfota barn och dela med dig de senaste upptågen om deras små älsklingar, fråga dina åsikter om katt
skräp lera eller klumpar och vad sägs om de där irriterande lopporna vad DU än gör för dem...så många loppprodukter!! – De är typtreorna och det är alltid kul att dela gång med dem!
"Var var nu de där dubbla dollarrabattkupongerna??!" säger en kvinna med 3 påsar med kattsand, ett stort utbud av kattleksaker och minst 50 burkar kattmat när hon promenerar iväg efter okända delar. Min informella studie av beteende har nu stoppats
Jag börjar ladda burk på burk med kattmat i korgen två av varje smak för Calypso och Mara och ett gäng av det dyrare märket "Gourmet" för Whit min alltid-petiga-men-alltid-älskvärda Geezer Meezer av Much Too Sweet Variety. Whitney äter 8 små måltider om dagen inklusive
portioner från 2 burkar tillsammans med hennes torra kibble. Hennes insulinbehov kräver denna mängd mat för att hålla hennes diabetes stabil.
Äntligen är uppgiften klar. Den unge mannen vid kassan tittar ner på den långa raden av en gazillion burkar med kattmat som var och en måste skannas individuellt och sedan tillbaka till den ännu längre raden av människor som väntar bakom mig och rakt tillbaka till mig denna gång med avsmak.
"Papper eller plast?" frågar han skarpt när jag koncentrerar mig på att inte skruva på den sista kontrollen i mitt checkhäfte.
"Snälla papper." Jag mumlar medan jag skrapar igenom och initialer fel datum som jag precis satt på checken. "De gör billiga kattleksaker." Jag ler och kommenterar medan han rynkar pannan mot mig.
*Beep Beep Beep* Registeret ringer varje burk när den unge mannen skannar den.
"Åh YIPPEE!" plötsligt gråter han och låter mig tappa checkhäftespennan och allt på golvet under disken. "Du har spenderat över 0,00 så du är berättigad att ta emot 3 gratis soppskålar från vår samling av serviser - allt på special den här månaden!"
'Hrmmm? Oh yes yippee...' Jag mumlar när jag hämtar min penna under foten av femåringen som står bakom mig och skriker 'MIN MIN MIN' och reflekterar över den sorgliga formen på skålarna som mina katter måste utstå sina magra måltider ur. En gång glänsande och vacker med vart och ett av kattens namn
målade ljust på sidorna är skålarna nu flisade och bleknade efter två år av siamesiska upptåg för att se vem som snabbast kan dumpa sin mat på mitt köksgolv.
"Vill du ha dem eller inte?" frågar han oförskämt.
"Ummm ja." svarar jag. "Tack."
'Har du ditt värdefulla kundkort? Jag måste skanna den så att du får tag i skålarna.' han informerar mig.
"Nåja, hrmmm...Ja...jag är säker på att det är någonstans här inne..." säger jag medan jag gräver igenom de olika nödvändigheterna utan vilka jag tror att jag inte kan överleva och är inneslutna i de djupa mörka fördjupningarna i min handväska.
Bland de udda mynten kattleksaker och godsaker som hade lagts i min väska ovetande för mig av en eller flera spetsiga skuggor på natten, hittar jag äntligen det nödvändiga kortet och ger det ynkligt sönderrivna och skrynkliga skrotet till den nu otåligt utsträckta handen som väntar på att få det. Som
expediten försöker skanna mitt kort. Jag dras tillbaka till den tid då jag sträckte mig ner i min väska och belönades med att hitta resterna av en stor delvis tuggad och mycket död insekt av något slag och ryser tillbaka till nuet.
*Beep* Kortet skannas äntligen efter vad som verkar som en evighet av att dra det över skannervalsen.
"Vad sägs om det?" kommenterar kassapojken med ett leende. 'Alla burkar med kattmat du köpt är till rea för tjugo cent på varje burk! Du har sparat ungefär hundra bazillioner dollar!'
"Ung man jag spenderade inte hundra bazillioner dollar idag men tack för att du trodde att jag har resurserna för att göra det" svarar jag medan jag tar mitt kvitto och lägger påsarna i vagnen för transport till bilen. När jag tittar på de mörknande molnen undrar jag om jag hinner hem innan nästa skyfall. Jag lastar väskorna i baksätet på bilen och tar mig tillbaka hem.
När jag kommer ner för uppfarten ser jag 3 blåögda ansikten titta på när jag närmar mig genom glaset i köksdörren. Utan att tänka på tar jag den tunga påsen som innehåller kattmaten och går in i mitt hus med den. En kattkör möter mig när jag går in i köket med olika betydelser bakom sångerna
de sjunger för mig. "Whitney ville inte släppa oss på sängen mamma!!" från Calypso tillsammans med "De där fruktansvärda kattungarna måste verkligen hanteras med mamma" från Whitney och det alltid roliga "Oh mamma? Gå och se vad jag lämnade till dig på sängen!!' kommer från Mara...alla röstade däremellan dramatiskt
desperata rop av "MATA OSS NU!!!" från dem alla tre. Jag har 12 fot som väver in och ut runt och mellan anklarna när jag tvättar de tre nya keramiska soppskålarna och fyller dem med varsin burk mat. Nu spelar vi spelet "Jag vill ha den skålen Nej, jag vill ha den skålen Nej Du kan inte ha den där skålen som MIN skål Nej DET är din skål" ett tag tills alla kommer överens och börjar äta. Jag går tillbaka till bilen för resten av matvarorna och lägger undan dem medan katterna äter middag.
Än en gång sjunker jag ner i min mysiga stol-med-filt och goda bok. Katterna matas med feta och glada staplade i en klump framför vedspisen som glatt kokar upp vattenkokaren med örtdoftande vatten som jag kärleksfullt placerade på dess topp. Regnet bryter fram från himlen som kommer
ner i vad som verkar som hinkar för att försiktigt invagga mig i min eftermiddagslur. Allt är rätt med världen.
"Åh CRUD!" utbrister jag när jag ohövligt väcks av Calypso som bestämt gräver till Kina i kattlådan. "Jag glömde Kitty Litter!!!"
Calypso har utsett sig själv till familjens hängivna cover girl. Hon täcker allt. Även om det inte är hennes. Calypso väntar gärna utanför kattlådan på att de andra katterna ska bli klara bara så att hon kan komma in där precis bakom dem, ta mycket glädje och vild övergivenhet att gräva i sanden och kasta den för de fyra vindarna och se till att inget spannmål har lämnats oberörd av hennes ansträngningar. Hon tillkännager för världen på ett sätt som man inte kan låta bli att höra att hon nu döljer så-och-sås verksamhet och kommer att fortsätta att täcka det tills det är täckt till hennes fullständiga och totala tillfredsställelse, och då kommer hon att täcka det lite mer. Avbryt inte henne eller försök att ta bort hennes irriterande lilla kropp från kattlådan för hon kommer att bita dig och kriga mot dig för att komma in där igen så att hon kan avsluta jobbet hon började.
Tillbaka till butiken reser jag och hämtar den 25 ton stora påsen med Rose-Petal Scented Kitty Litter där det tydligt står på framsidan av påsen samt med stort tryck på båda sidorna att det förmodligen är "garanterat" att eliminera alla obehagliga lukter. Jag borde testa den garantin en dag. Det nämner inte vad företaget kommer att göra för att upprätthålla deras slut på en sådan garanti, det instruerar dig helt enkelt att ringa ett avgiftsfritt nummer för mer information. Jag måste verkligen ta mig tid att göra det här och varför i blåsorna tänkte jag inte
att få en vagn för denna enorma väska när jag kom in är tankarna som råder när jag drar väskan mot utcheckningslinjen.
"Åh hej det är DU igen!" säger samma unge man i kassan som nu arbetar med Expresslinjen när jag snubblande närmar mig för att dra den tunga väskan på disken.
'Ummm ja. Jag glömde det här. Säger jag medan jag ger honom pengarna och inväntar min växel.
Regnet är en full översvämning nu och expediten frågar mig snällt om jag behöver hjälp med väskan.
"Nej tack." Jag svarade och skakade försiktigt mitt paraply som skickar stänk av droppar som sprattlar över mig.
Ut i regnet med den besvärliga påsen med tung kattsand vågar jag mig och försöker trycka på Lås upp-knappen på min bils praktiska fjärrkontroll som hänger i nyckelringen.
*POP* Upp kommer bagageluckan och regnet svämmar över mattan på baksidan som jag inte menade att öppna men tryckte på knappen för ändå. Lutar dig mot den blötläggningsbilen som stöd för att balansera kattkullen och paraplyet I
stäng bakluckan och försök igen att låsa upp mina bildörrar. Till sist hamnar väskan i baksätet precis innan jag skulle ha tappat den i pölen som täcker mina fötter. Torkarbladen gör inte sitt jobb så de
det går långsamt på vägen hem.
Till slut kör jag in på uppfarten och jag ser att Mara väntar på mig vid dörren. Lilla fröken Mara O'Hara min lilla prydliga och prydliga flicka som aldrig får smutsa ner sina läckra tassar i en ströpanna som inte förvaras helt öste och alltid fräsch, är redo att inspektera alla mina rörelser samtidigt som den förbereder den kungliga kattlådan för hennes omedelbara användning. Mara är alltid den första som använder en ren kastrull och det gör henne omtyckt för mig. Jag gillar inte att dela mitt badrum heller Mara-Boo.
Äntligen kan jag krypa tillbaka i min mysiga stol-med-filt och andas in den rosenblads-/örtdoftande fräschören som parfymerar rummet när jag glider tillbaka in i min tupplur.
*Purrrrrrr* Alla tre katterna gör mig sällskap i stolen och ja nu äntligen - allt är rätt med världen.
