• 21 januari 2001
  • #1
PÅ PÅ J

jpfuzz

TCS-medlem
Kattunge
Anslöt sig
21 januari 2001
Meddelanden
2
Purraise
Hej gott folk. Jag skulle vilja höra vad du har att säga om mina två lurviga bebisar. Jag har haft katter under hela mitt vuxna liv men aldrig några som varit så nervösa och nervösa som dessa två. Rusty och Olivia är ca 6 månader gamla. De är inte kullkamrater utan fostrades tillsammans. Båda var vilda soptippar innan de räddades av gruppen jag adopterade dem från. De hade socialiserats (typ) när de kom för att bo hemma hos mig när de var ungefär 12 veckor gamla. De är också strikt kastrerade inomhus men inte declawed. Rusty är den extroverta som följer mig runt i huset och pratar bort och insisterar på att klappa så mycket han kan och kryper ner i mitt knä när han kan. Men varje gång jag sträcker ut en hand mot honom för att klappa honom rycker han till och duckar och flyttar sig ibland, trots att han bad om klappning. Det kan ta några försök och mycket lockande innan han tillåter mig att röra vid honom. Gud förbjude om jag skulle försöka plocka upp honom.
Olivia ligger antingen under sängen eller soffan under större delen av tiden jag är hemma. Hon kommer att smyga runt kanterna på ett rum och ibland sitta bredvid mig i soffan och låta mig klappa henne om jag inte tittar på henne eller pratar med henne. Ibland kommer hon att sitta i mitt knä igen bara om jag låtsas att hon är osynlig. Om jag erkänner hennes närvaro springer hon genast och gömmer sig igen. Om någon annan är i lägenheten får hon inte dyka upp. Fast vid sänggåendet
hon ligger uppe på sängen bredvid mig och myser så nära hon kan komma och njuter av att klappa.....tills jag råkar byta position så är hon borta. Ingen av katterna kommer när jag ropar på dem om jag inte öppnar en burk mat eller godsaker och jag inte vill ge dem för mycket extra godsaker. Jag känner tjejen som fostrade dem och jag vet att hon inte skulle ha gjort något för att skrämma dem eller hota dem och hon skulle inte ha låtit någon annan göra det. Jag har aldrig haft räddade vildkatter tidigare. Är detta normalt beteende och vad kan jag göra för att hjälpa dem att känna sig mer bekväma? De både äter och dricker gott. Det är inga problem med kattlådan. Det finns gott om leksaker och vi ägnar tid åt att leka. För inte så länge sedan tillbringade Rusty dagen med att gå runt i huset och joddla på topp. Jag har läst att alla dessa beteenden är tecken på stress. Det krävdes mycket arbete och coaxng för att få Olivia till en punkt där hon är så sällskaplig som hon är och Rusty har lugnat ner sig mycket från den hyperboll av energi han var när han först kom hit. Efter tre månader vad kan dessa små killar stressa över?